Vet inte vad jag ska ha för rubrik :(

Jag och Viktor tog en löprunda på väg hem från jobbet igår.
Det finns en liten sjö i Jessheim som vi cycklar förbi varje dag på väg till jobbet, Nordbytjärn heter den och den är verkligen vacker.
Det är väl runt tre kiliometer runt sjön och det går ett promenadspår precis intil stranden hela vägen runt.
Även om jag inte är ett fan av löpträning har det faktiskt blivit några rundor sen vi kom hit och det här var nog den bästa.
Riktigt skön omgivning.

Jag måsste bara sticka in en anekdot här...på tal om löprundor.
Förra veckan när vi jobbade kväll insåg vi att man blir så slö av att bara gå och vänta hela dagen på att jobba utan att göra någonting så om vi sticker ut och springer en runda så lär vi ju komma igång tänkte vi.
Vid bor precis vid en skola med en stror fotbollsplan och i ena änden av planen, precis där skogen börjar finns ett motionsspår.
Man skulle kunna kalla det  "Motionsspåret som Gud glömde"...stock och sten och upp och ner, för att inte nämna alla jävla lerpölar man måsste hoppa över.
Hur som helst är det sjukt bra träning och ganska kul eftersom det är lite av en hinderbana så en kort runda där tänkte vi skulle va en bra start på dagen...
2 timmar och runt 1,5 mil senare hade vi lärt oss att man inte alltid kan lite på sitt lokalsinne och att Ullensaker Kommune borde satsa lite mer pengar på sina motionsspår.
Efter att ha följt ett skyltat spår i skogen forsatte vår löprunda ut på landsbygden där vi passerade en högst suspekt byggnad som vi genast döpte till
Sektgården.
Vår färd forsatte genom det norska landskapet förbi skidbackar och grustag där inga billister ville stanna och hjälpa två leriga svenskar. Tillslut gick vi och knackade på i ett hus där en snäll dam förklarade att det var ca 4 km kvar till Jessheim.
Så det var bara att fortsätta efter vägen.
Detta var ett äventyr i sig som känndes både hopplöst och väldigt komiskt på samma gång.


Hur som helst så tänkte jag egentligen inte skriva om löprundor i sig...
Utan att det är väldigt skönt att ha flyttat hit, man har inga som helst krav på sig förutom jobbet.
Som både jag och Viktor sa under vårt träningspass, att det är verkligen skönt att inte ha några krvav på sig och att man inte behöver tänka så mycket på vad andra tycker.
Vi tar det ganska lungt, visst vi jobbar mycket men det är bara kul, annars chillar man mest.
Förra veckan tog jag min longboard och kameran bort till den lilla sjön jag nämde, det var en sjukt vacker höstdag och jag fick några skapliga bilder.
Sådanna saker har jag aldrig kännt att jag har haft tid med förut.


Senare under kvällen bestämde vi att lite öl är ju aldrig fel, så vi började dricka ett gäng var ackompangnerat till all möjlig bra och dålig musik vi hade.
Det var jävligt kul och senareunder kvällen tittade "Benne" på jobbet förbi med hennes kompis och det var en riktigt soft kväll.

Nu ska jag gå upp ur sängen och ta tag i dagen.
Peace out!

Här är två av bilderna jag tog =)
Den stora kullen vid sjön
Brygga vi nordbytjärn...

Att ha sin egen vilja

Det finns inom olika religoner något som heter "Guds vilja".
Att allt som sker har sin orsak, att det finns en mening med precis allt som sker i våran omgivning. Att allt sker på grund av att det är Guds vilja.

Ett barn som kommer till världen är Guds vilja.
Att man finner sin kärlek är Guds vilja.
Ett liv tar plötsligt slut för någon, till och med det sker på Guds vilja.

Gud är allsmäktig och är för människan ouppnåbar och det mest perfekta.


Det är en syn på livet, dock inte min.
Min syn på livet är ganska enkel, det finns ingen Guds vilja.
Det finns inte alltid någon mening med allt som sker, vissa saker sker av ren tillfällighet och vissa saker sker för att vi väljer låta dem göra det.
Det viktiga är att SJÄLV försöka finna en mening i det som sker, inte låta andra göra det.

Jag har istället för att tro på Gud valt att tro på mig själv och människan.
Det är min syn på livet och min religion.

Det är upp til människan att ta sig framåt, både som individ och ras.  Det är det som gör människan så fantastiskt.

Min blogg döpte jag till IcanifIwanto
Om jag vill så kan jag, det handlar bara om viljestyrka och att fokusera på det som betyder mycket för mig.

Därför hamnade jag i den lilla staden Jessheim ca 4 mil norr om Oslo.
Jag flyttade till det rika landet i väst för att tjäna ihop pengar till att fullfölja en av mina drömmar.
Drömmen har alltid funnits där men jag har inte kunnat förverkliga den innan. jag har verkligen inte kunnat...



...jag har helt enkelt inte haft tillräckligt med vilja.
Jag trodde inte att jag kunde...



MEN JAG KAN OM JAG VILL!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0